Vi hittade det glömda oxögat

Den gulaste kolonihäck vi skådat. Vi stöter på den i Igelbäckens område hos Inger Adolfsson och Süleyman Boyaci. Parets lott är bokstavligt talat inbäddad i sin solgula häck där bin och humlor surrar lyckligt.  

Paret kom till Igelbäcken 1979 och har därmed varit här längst. Inger berättar att hon köpte en planta av den solgula blomman på 80-talet av en gammal tant som sålde plantor på Hötorget. Tanten i sin tur berättade att det var en gammal och mycket sällsynt växt och att den inte gick att få tag på längre. 

Högtorgstanten hade rätt. Växten, som blir 150 cm hög, finns inte i handelsträdgårdarna i dag och inte heller i modern trädgårdslitteratur. Det är en korgblommig växt, med små, gula prästkrageliknande blommor. Däremot finns släktingen ljusögon (Buphtalmum salicifolium), men den blir bara 40 cm hög.

När jag gör efterforskningar i äldre litteratur får jag napp i Erik Lindgren bok ”Handbok i Trädgårdsskötselen” år 1900. Växten heter oxöga (Buphthalmum cordifolium), och namnet har den fått för att den blomman liknar ett ”bligande oxöga”, hur nu ett sådant sett ut. Författaren rekommenderar den som prydnadsväxt i buskage. Med sin höjd, 150 cm, och växtkraft står den pall mot buskagen. Han rekommenderar den också som snittblomma. 

Att Inger och Süleyman älskar sin gula häck är uppenbart, inte minst för att den drar bin, humlor och fjärilar till lotten. Varje stjälk har säkert ett dussin blommor, och varje planta har flera stjälkar. Antalet blommor är därför nästan oändligt. Inte undra på att det är en insekts- och fjärilsmagnet.  

-Blommorna lockar inte bara vanliga fjärilar, säger Inger. Vi får besök av fjärilar jag inte sett på flera år som påfågelsöga. 

Vill du också ha en solgul häck runt lotten eller i trädgården, kom då till vår trädgårdsfest 24 augusti i Nydalsparken, Tensta, 12-16. Kolonister i Igelbäcken kommer att sälja lite plantor. Först till kvarn…

Det är inte alls ovanligt att gamla, glömda perenner som försvunnit ur trädgårdshandeln lever i koloniträdgårdar. Man skulle till och med kunna säga att koloniträdgårdarna fungerar som genbanker, något oorganiserade dock. 

Att växterna finns kvar på lotterna beror på att kolonister är usla konsumenter. De köper inte plantor, de byter. Om växten gillar läget på lotten stannar den där för alltid och sprider sig dessutom till grannarna. 

Kategorier: berättelser

2 kommentarer

Helena · 6 augusti, 2019 kl. 12:34

Hej! Om man är intresserad, men inte kan komma den 24 aug till Tensta, kan man kanske få köpa frön till denna fantastiska växt?

    TeamOrtenOdlar · 6 augusti, 2019 kl. 12:53

    Det kommer att finnas små plantor att köpa till och med!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *